I somras målade jag en stor (A2) beställning till min kusin och hans fru. Även om själva målningen är stor och det tar lite tid att få upp alla ytorna så är det bra eftersom ansiktena på barnen hade blivit alldeles för små att måla av om inte jag hade haft det här formatet.
Tegel
Efter att jag sett Anna Ilebys illustrationm med tegelbakgrund kände jag mig bara peppad att ta mig an tegelstenarna. hennes illustration är ju målad med promarkers så tekniken skiljer sig ju helt från min gouasche målning där jag byggde upp väggen steg för steg.
Collage i grunden på kläderna
Har varit sugen på att prova en collageteknik som
Cinta Vidal använder sig av när hon målar kläder och det kändes som att det passade perfekt på den här målningen. Klippte ut formen på kläderna i ett mönstrat papper som passade och målade därefter skuggor innan jag avslutningsvis målade på mönster som originalfotografiet hade.
Har blivit bättre på att ge mig på de svåra bitarna tidigt i processen och bestämde mig efter att jag klippt ut kläderna i mönstrat papper att ge mig på de små ansiktena. Pilligt och svårt men har märkt att om jag fått till utrycket i de små ansiktena tidigt kan jag slappna av och njuta mer av hela processen.
2 kommentarer
Lägg till din →Din tegelkänsla och collageteknik fascinerar. Med barnen framför ter sig även teglet levande. Och visst kan tegel i någon bemärkelse ha en själ. Om jag vid konstruktion, bygge, låter en tegelvägg synas inomhus, för känslans skull, låter jag helst en passande antik tegelsten ha sin plats där i – med fabriksstämpeln tydlig från något tegelbruk som varit nedlagt i flera decennier. Som en hälsning från svunnen dåtid till vår nutid.
Jag håller med dig, tegel är verkligen ett vackert material. Finns många fina gamla industribyggnader med så många murade detaljer att det får en att undvika att måla av dem.